Waterloo var liten vid födseln och var med om en långdragen förlossning. Redan från början kunde vi märka att han inte utvecklades som sina syskon, han fick matas och till slut ville han inte äta alls.

Det var med stor sorg vi tog beslutet att ta bort honom, man fäster sig så fort, men han hade inte klarat sig så mycket längre än de tre veckor han fick hos oss.